Jan Arnald alias Arne Dahl

Arne Dahl
Du udgav din første roman i 1998, da du var 35 år. Hvordan begyndte din interesse for at skrive krimi romaner?

På sätt och vis har det nog alltid funnits, men latent. Jag hade en avgörande litterär uppenbarelse i tjugoårsåldern, då jag insåg att litteraturen skulle bli mitt liv. Men det hade inget med krimis att göra, utan då var det den klassiska, ”seriösa” litteraturen som intresserade mig. Jag började också skriva annat, mer experimentellt, och debuterade som Jan Arnald 1990, innan jag åtta år senare skapade en ny författare som skulle skriva krimis: Arne Dahl. Vändningen mot krimi var nog för mig framför allt ett tilltagande samhällsintresse, en känsla av att samhället hade växlat in på fel spår, på girighetens spår. Jag ville också tillbaka till ett mer utpräglat berättande. Så svaret är nog: Mitt intresse för att skriva krimis har två rötter: hitta tillbaka till berättarglädjen och spegla samhällsutvecklingen via kriminaliteten.

Du vælger at skrive dine krimier under pseudonym – hvorfor?

Jag var som sagt en annan författare innan jag började skriva krimis. Jag ville att mina krimis skulle läsas som krimis och inte som en ”postmodern poets lek med populärlitteraturen”. Egentligen försökte jag skydda mina krimis från den författare jag hade varit innan (som betraktades som lite svår och kanske till och med akademisk).

Havde du arbejde ved siden af dit forfatterskab de første år?

Jag slutade med annat arbete först för ett par år sedan. I början av mitt författarskap, tidigt nittiotal, jobbade jag inom sjukvården, satt nattvak på psykakut och långvård, vilket jag tror betydde mycket för att öppna mina ögon för mörkret. Sedan blev jag akademiker och jobbade på universitetet och kritiker och jobbade på olika dagstidningar. Sedan blev jag redaktör för Svenska Akademiens kulturtidskrift Artes. Nu skriver jag bara böcker.

Hvordan arbejder du bedst? Skal der helst være stille omkring dig, eller kan du skrive hvor som helst?

Jag kan i och för sig skriva var som helst geografiskt – gärna under resor, jag har skrivit böcker i Thailand och i Australien – men behovet av stillheten kommer jag inte ifrån. Jag kan inte skriva när det sitter fullt med folk runt mig (jag har försökt dela kontor med andra) och inte när folk pratar och spelar (dålig) musik. Jag behöver ensamhet för att kunna skriva.

Arne DahlHvor finder du inspiration til at skrive?

Jag har nästan alltid använt brott för att spegla samhället, vilket innebär att jag har letat upp aktuella, autentiska brott i internationella medier. Det är ett par månader inför varje bok då jag mer eller mindre dammsuger världens tidningar för att hitta brott som kan säga något viktigt om vår tid. Så det börjar nästan alltid med äkta brottslighet – och sedan tar fiktionen vid. Det ligger alltså rätt mycket research bakom inspirationen. Inspiration är ingenting som kommer som en gudomlig blixt, utan är som regel något man får arbeta sig till. Tyvärr.

Hvad synes du om filmatiseringen af A-Gruppen? Kan du genkende skuespillerne i dine karakterer i bøgerne?

På det hela taget tycker jag att jag gör det. När man accepterar att ens romaner ska filmatiseras är det lite som att adoptera bort sina barn. De kommer nu att bli andra och dyka upp i andra sammanhang. Det måste man acceptera. Och berättelserna har blivit klart enklare i teveserien än i böckerna. Likaså har en del roller förenklats. Jag känner t ex inte riktigt igen min Paul Hjelm (även om jag tycker mycket om Shanti Roney som spelar honom). Å andra sidan finns det andra karaktärer som funkar alldeles utmärkt. Och det viktigaste är att samspelet mellan dem – deras teamwork – fungerar.

Oplever du skriveblokering indimellem?

Jag försöker förebygga skrivkramp genom att planera ordentligt. Skrivkramp uppstår egentligen först när man får problem med intrigen, med plotten. Detta kan förebyggas, så att det inte sker under själva skrivandet. Skrivandet måste vara en njutning, i alla fall i viss mån. Däremot tycker jag att det blir svårare och svårare att hitta på nya brott, nya intriger – det får jag kämpa mycket mer med än tidigare. På idéstadiet kan det uppstå blockeringar, men inte under själva skrivandet. Det gällar att i varje kapitel veta vart man är på väg.

Dine bøger udkommer i mere end 30 lande, så det må give en masse rejseaktivitet til bogmesser og den slags. Hvordan planlægger du at skrive, når du rejser?

Det är mest hemma jag skriver – eller på skrivresor eller på landet – för det är ofta svårt att skriva i väldigt sociala sammanhang, som bokmässor och festivaler ju är. Jag behöver ensamheten. (Fast jag har blivit bättre på att skriva på hotellrum och på tåg etc…)

Har du et eller to gode råd til nye forfattere? Er der noget du vil anbefale at man gør, når man begynder at skrive og vil udgive?

Först och främst måste drivkraften vara lust. Det blir sällan bra om man har andra drivkrafter än viljan att berätta en riktigt bra historia (som pengar eller berömmelse eller PR). Alltså: fokus på skrivandet, inget annat. Resten kommer efteråt. Ge berättelsen hela din uppmärksamhet. Sedan är det smart att planera skrivandet – det går visserligen att chansa på att det kommer att lösa sig efterhand, men det är säkrare att veta på förhand vad det är man har för avsikt att skriva. Skriv synopsis, bygg upp grunddragen i historien i förväg, säkra upp så att du inte fastnar i skrivandet och får skrivkramp. Jag vet att man gärna bara vill kasta sig in i skrivandet, men mitt grundtips är: Vänta! Börja inte för tidigt. Planera först. Tänk igenom ordentligt. Gör anteckningar. Bygg upp en ungefärlig dramatisk kurva. Låt berättelsen kalla på dig när den är redo att bli skriven!

Mange tak til Jan Arnald!

C. Friis-Holst

Like
Like Love Haha Wow Sad Angry
1

Lukket for kommentarer